Att förändra ett beteende

Jag har ägnat mina tankar åt att reflektera kring förändring. Förändring av beteenden och hur utmanande det kan vara. Jag har sedan i höstas verkligen lagt energi på att skapa mig en god träningsvana. Jag har satt ett utmanande mål - fyra pass i veckan. Gymmet har varit ett stående inslag i min vardag, men har dock inte varit självklart. Forfarande är det inte ett självklart val för mig att gå upp en timma tidigare, dra på mig träningskläderna, cykla till gymmet och lyfta vikter. Under den senaste veckan har min träningskompis varit på semester. Jag också. Det var inte tänkt att det skulle bli så men i efterhand inser jag hur lätt det har varit att ha hennes semester som min ursäkt för att slippa träna. Den har fungerat alldeles utmärkt. 

Jag blir besviken och frustrerad, förundrad och fundersam. I min enfald trodde jag att rutinen, vanan i att träna hade satt sig. Att jag hade gått från att vara tankös, till att bli tankfull. Men icke. Nu har jag bevis på att vanor och rutiner ständigt kräver uppmärksamhet. Ibland mer, ibland mindre. Så igår skrev jag en rad till semesterfiraren och undrade om hon inte skulle kunna ta och komma hem snart. Fick svaret

"Hej Pärlan! ... Jag kommer ner på tisdag morgon så onsdag är det tillbaka in i vanliga rutiner, du kan väl överraska mig med att varit på gymmet iaf en av dagarna mån-tis när jag inte är där? Ta hand dig vännen, vi ses snart!"

Jag överväger att träna ikväll. Behöver bryta mönstret och kommma tillbaka på banan igen. Kroppen skriker efter rörelse. Huvudet behöver aktiveras med andra tankar än litteratur om ledarskap. Och jag behöver få känna svetten lacka. 
 
På bilden: en glad tjej med ork och energi. Dags att omfamna henne. 
Coachen pratar, Coachen tränar | Motivation, Rutiner, Träning | | Kommentera |
Upp