Ett gott samvete.
Jag fick två snarlika frågor i förra veckan
- Hur gör du när du får ett ordentligt sötsug, man borde kanske inte kämpa emot?
- Hur står man emot "lusten" att småäta? Behöver inte vara godis, kan vara vad som helst.
- Hur gör du när du får ett ordentligt sötsug, man borde kanske inte kämpa emot?
- Hur står man emot "lusten" att småäta? Behöver inte vara godis, kan vara vad som helst.
För min del är småätande synonymt med sötsug och godis. I påsk äter svensken i regel upp en femtedel av årsransonen på 17 kg godis (SvD). För min del handlar det inte om att påskhelgen ger grönljus för frossa utan snarare handlar det om hur jag hanterar vardagen när suget sätter in ordentligt.
Jag tänker att småätandet eller suget som man kan uppleva dels handlar om hur du har fördelat ditt energiintag under en dag. En mindre frukost ger ett ökat behov av energi någon timma innan lunch. Har du dessutom inte ätit ett mellanmål däremellan så är suget ett faktum och då duger vad som, men allra helst något som ger en snabb kick, t.ex. ett par kakor. Likadant blir det på eftermiddagen. En mindre lunch ger ökat energibehov framåt tretiden och vips så sitter du där med en kanelbulle till kaffet för att stilla suget (läs, hungern). Så i tron om att en mindre frukost eller mindre lunch kommer hjälpa till med en ev. viktminskning eller att bara vara lite mer hälsosam kan bidra till en ond spiral. Därför tycker jag det är viktigt med regelbundna måltider. Frukost, lunch och middag samt två eller tre mellanmål under dagen. Här är det viktigt att se över vad för slags enegeri som läggs på tallriken eller mellanålet består av så att maten i sig inte kickar igång suget efter det söta utan håller dig behagligt mätt under en längre tid.
Trots regelbundna måltider och bra mat så kanske suget kommer ändå. Så är det i mitt fall. Jag har analyserat, vridit och vänt på fenomenet, och kommit fram till att det i stor utsträckning handlar om mina känslolägen. Trött, uttråkad, glad, ledsen osv. mina känslor styr det där suget efter något. Ibland faller jag för frestelsen, ibland inte. Jag kan inte sätta fingret på exakt vad det är som gör att jag lyckas och ibland misslyckas. Personligen tycker jag det är jobbigt när suget sätter in. Det är svårt att ta ett glas vatten eller bara vänta någon minut för att se om "det går över". Jag tenderar att rycka i skåsluckor och kyl otaliga gånger på jakt efter något att stopa i munnen. Genom detta beteende har jag konstaterat att jag inte blir hjälpt av att ha sötsaker eller godis hemma, snarare stjälpt. Jag har dock lite lättare för att ta en frukt och dricka en kopp kaffe. Och har jag dessutom ett gott mellanmål så är chansen större att jag faktiskt lyckas hålla mig från suget och vara nöjd med det jag precis stoppat i mig. Men det allra bästa är ändå vinsten i att ha gjort mig själv medveten över mitt beteende, så att jag inte bara handlar utifrån impuls i stridens hetta. Jag kan välja och ibland faller jag för frestelsen men då gör jag det åtminstonde genom ett aktivt val, med ett gott samvete.
Jag tänker att småätandet eller suget som man kan uppleva dels handlar om hur du har fördelat ditt energiintag under en dag. En mindre frukost ger ett ökat behov av energi någon timma innan lunch. Har du dessutom inte ätit ett mellanmål däremellan så är suget ett faktum och då duger vad som, men allra helst något som ger en snabb kick, t.ex. ett par kakor. Likadant blir det på eftermiddagen. En mindre lunch ger ökat energibehov framåt tretiden och vips så sitter du där med en kanelbulle till kaffet för att stilla suget (läs, hungern). Så i tron om att en mindre frukost eller mindre lunch kommer hjälpa till med en ev. viktminskning eller att bara vara lite mer hälsosam kan bidra till en ond spiral. Därför tycker jag det är viktigt med regelbundna måltider. Frukost, lunch och middag samt två eller tre mellanmål under dagen. Här är det viktigt att se över vad för slags enegeri som läggs på tallriken eller mellanålet består av så att maten i sig inte kickar igång suget efter det söta utan håller dig behagligt mätt under en längre tid.
Trots regelbundna måltider och bra mat så kanske suget kommer ändå. Så är det i mitt fall. Jag har analyserat, vridit och vänt på fenomenet, och kommit fram till att det i stor utsträckning handlar om mina känslolägen. Trött, uttråkad, glad, ledsen osv. mina känslor styr det där suget efter något. Ibland faller jag för frestelsen, ibland inte. Jag kan inte sätta fingret på exakt vad det är som gör att jag lyckas och ibland misslyckas. Personligen tycker jag det är jobbigt när suget sätter in. Det är svårt att ta ett glas vatten eller bara vänta någon minut för att se om "det går över". Jag tenderar att rycka i skåsluckor och kyl otaliga gånger på jakt efter något att stopa i munnen. Genom detta beteende har jag konstaterat att jag inte blir hjälpt av att ha sötsaker eller godis hemma, snarare stjälpt. Jag har dock lite lättare för att ta en frukt och dricka en kopp kaffe. Och har jag dessutom ett gott mellanmål så är chansen större att jag faktiskt lyckas hålla mig från suget och vara nöjd med det jag precis stoppat i mig. Men det allra bästa är ändå vinsten i att ha gjort mig själv medveten över mitt beteende, så att jag inte bara handlar utifrån impuls i stridens hetta. Jag kan välja och ibland faller jag för frestelsen men då gör jag det åtminstonde genom ett aktivt val, med ett gott samvete.