Det lilla extra
Det är dags för efterrättsbuffén och när jag får se ostkakan tindrar mina ögon mer än på självaste julafton. Ostkaka kan vara något av det godaste jag vet. Gärna med lite grädde och sylt till. Men på dessertbordet fanns det mer än bara ostkaka, där var glögg, kaffe, kola, knäck, pepparkakor och lösgodis. Utan att tänka tog jag lite av varje och traskade tillbaka till min plats och mitt sällskap.
Pierre: Sandra, ska du äta allt det där själv?
Jag: ehh, nej... jag tog till dig också så du inte skulle behöva gå och stå i den långa kön.
Det var lögn. Klart allt var till mig. Hur många propoints det var på min efterrättstallrik har jag inte en susning om men en sak vet jag - nästa gång väljer jag med omsorg och tar bara det jag verkligen vill ha, typ ostkaka.
Jag: ehh, nej... jag tog till dig också så du inte skulle behöva gå och stå i den långa kön.
Det var lögn. Klart allt var till mig. Hur många propoints det var på min efterrättstallrik har jag inte en susning om men en sak vet jag - nästa gång väljer jag med omsorg och tar bara det jag verkligen vill ha, typ ostkaka.